Tuff distansträning med många vinnare

SOLVIK/LÅNGAKÄRR (Stigmännens Telegrambyrå)

Tisdagens träning vid Villa Solvik samlade nio stycken härdade orienteringslöpare och stigmän. Samtliga kämpade sig runt närmare en mil i den karlshamnska vildmarken utan större problem - dock inte utan att förbruka en hel del energi.

av Magnus Holmgren

Ögonblicket senare befann vi oss vid startpunkten i Skogsborg. Den röda tråden började uppför Karlshamns första skidbacke med lift (ej bevarad till dags dato). Därefter rakt norrut mellan en massa branter och höger efter den östra tunnelmynningen. Denna böj lyckades gänget inte riktigt med utan kom ut på en berghäll med förvisso fin utsikt men till ingen nytta. In i ett grönområde och till slut kom vi fram till skjutbanan. Där var vi fem perso-ner som valde den längre slingan, däribland artikelförfattaren. Den längre slingan gjorde skäl för namnet och slog en lov via Hagaslätt och runt Verpeshejan, längs E22:an och över stock och sten. Ut i en kohage. Jag kan försäkra att det var korna som blev mest rädda.

Magnus - i full koncentration (!?!)

En och en halv tämligen stiglös kilometer senare bestämde sig gruppen för att bansträckningen runt Sommarstaden var onödigt lång, så vi sprang närmsta vägen, genom Skogsborg, åter till klubbstugan. Väl där satte vi oss i omklädningsrummet och beundrade utsikten och konstaterade att träningen varit mycket givande för alla. Efter en liten stund dök tjejerna upp. De hade sprungit ungefär samma sträckning som vi, men hållt sig till stigarna. Frågan är om inte de rundat Sommarstaden också. Då kände vi oss lite mesiga.

Bäst vi satt där och funderade på om vi borde sprungit hela banan dök en annan person upp ur tomma intet - Thomas Johansson! Javisstja! Han var allt med oss till skjutbanan men sen hade vi inte sett röken av honom. Det är en gåta vilken väg han sprungit, men tiden, två modiga timmars träning, är värd att notera.

Jakob bad mig också kommentera klubbmästartiteln i Pre-O. Han undrade om det var det militära som skärpt mina sinnen. Jag skulle vilja påstå att framgången till stor del berodde på att jag så noga studerat boken Kontrollbeskrivningar. På den aktuella banan bestod problemen nämligen ofta av att veta exakt hur man placerar en skärm på södra sidan av en sten, i stängselkröken eller i en sänka om det inte är angivet övre eller nedre delen…att det sen var helt fel sänka…attans också. Men det gick ju bra ändå.