Efter många om och men blev det till slut bestämt att OL-Teamets resa skulle gå till
Tjeckien.På fredagskvällen innan påsk rullade en bil och en minibuss iväg från
Borgen i Olofström. Nere i Trelleborg, där vi skulle ta båten till Rostock, slöt en
minibuss med skåningar upp och vi var nu alla samlade. Eftersom vi skulle åka under
natten hade vi hytter men innan vi gick och la oss hann vi med både ett bollkrig i
barnens lekhörna (typ Mc Donalds) och eftersom alla restauranger var stängda så var vi
tvungna att äta på en lyxrestaurang där det kostade 22 DM för ett kycklingbröst med
ris.

Inte Tjeckien, men väl Karlshamns klippterräng
På morgonen lyckades jag och mina hyttkompisar med mästerstycket att försova oss.
Det var nämligen så att båten hade kört lite snabbare än vad den skulle och var i
hamn redan 05.30 istället för 06.00 som den skulle, så vi fick väldigt bråttom och
när vi kom ner till bildäck så var det bara våra bilar som stod kvar.
Nästan hela lördagen tillbringade vi i bilarna med att köra genom gamla Östtyskland
på en bedrövlig gata som kallades Autobahn. Dagen ägnades även till att leta efter
vatten som inte var kolsyrat, eftersom man inte kunde dricka vattnet i Tjeckien, dock utan
framgång. Framåt kvällen var vi efter ett par felkörningar framme i byn Okny (ligger
utanför den större byn Doksy) där vi skulle bo de första två nätterna. Hotellet vi
bodde på var nog ett rätt bra hotell med Tjeckiska mått mätt, men det luktade stekos
något så oerhört så att när man kom hem kände man hur lukten satt kvar i kläderna.
På kvällen körde vi ett pass i en skog som låg precis bredvid där vi bodde. Det var
väldigt fin terräng med både helt flacka partier och bergsväggar som reste sig tio
meter upp på båda sidor bredvid en.
Morgonen därefter, söndag, skulle vi upp tidigt för att springa sista etappen på
Tjeckiska 3-dagars. Tävlingen gick i ett väldigt kuperat område där man kunde tjäna
minuter på att ta vägval som var dubbelt så långa istället för att springa upp och
ner i backarna.
Eftersom ingen av oss hade vant oss vid backarna så nåddes inte några stora
framgångar. Ej heller denna dag hittade vi något vatten utan kolsyra, utan fick nöja
oss med 2,5 liter Coca Cola för 26 balubas vilket ungefär är 6,50 kr. Kläderna var
också väldigt billiga, ett grått linne i bomull för 9 kr, jag har dock inte tvättat
det ännu så jag kan inte ge något utlåtande om kvalitén, men den är säkert bra.
Varje dag tränade vi två pass och man började efter ett tag att vänja sig vid
backarna så man kunde springa uppför nästan alla.
När vi hade bott i Okny i två nätter flyttade vi till ett sporthotell utanför Jicin
där vi skulle bo resten av tiden i Tjeckien.
På Onsdagen tränade vi bara ett pass då vi skulle in till Prag på eftermiddagen. Vi
var tvungna att köra på småvägar eftersom vi inte fick köra på motorvägen så det
tog 2,5 timmar att komma in till Prag. Väl i Prag så var vi och kollade på Karlsbron
och andra fina sevärdheter.
På torsdagen sprang vi en budkavle mot några Belgare, den vann vi självklart med
stor marginal. På eftermiddagen sprang vi först en kortdistans och sedan sprang vi hem
därifrån genom ett område som är väldigt särpräglat för just Tjeckien. Vi sprang
ovanför en ravin och på botten av ravinen stod 40 meter höga sandstensklippor med
diametern två meter.
Fredagförmiddagen sprang vi en tävling mot belgarna, vi har inte fått resultatet men
vi vann nog, för att sedan köra vidare mot Berlin. På kvällen var vi ute på
sightseeing i Berlin och såg på Branderburger Tor och Kurfüstendam. På
lördagförmiddagen tränade vi ett pass i Berlin och åkte sedan upp mot Stralsund där
vi hade grillparty på kvällen. Dagen efter sprang vi något tyskt regionsmästerskap och
det gick bra för de flesta. Sen körde vi upp till Sassnitz och åkte därifrån färja,
där vi spelade upp en förmögenhet på spelmaskinerna av den typen där man ska släppa
ner pengar på en platta som rör sig fram och tillbaka.
Väl hemma efter en fantastiskt rolig vecka med underbar terräng och hård träning
var jag så trött att jag råkade försova mig till kl. 13.00 dagen efter.
|