För att kunna deltaga i åtminstone ett klubbmästerskap i år placerade jag mig bakom styranordningen i mitt gröna fyrhjuliga transportmedel och färdades från Sveriges framsida, genom smålands mörka skogar, för att efter mörkrets inbrott landa i Asarum. Min Casio orienteringsklocka ställdes in för ljudsignal på tidig morgon men vid uppvaknandet hördes tunga regndroppar mot fönsterrutan. Inga ljud från någon annan i huset kunde heller höras varpå jag tryggt somnade om igen och mediterade inför dagens klubbmästerskap.

Enligt de uppgifter som hade nått mig via "sajberspejs" skulle Blekinges första KM i Precisionsorientering starta ungefär kring 9-tiden. Det startade mycket riktigt "ungefär" klockan nio, nämligen klockan elva, för vid ankomsten till Villa Solvik visade det sig att vissa ändringar i programmet för dagen hade gjorts och att det nu hölls klubbmöte. Jag lät dock inte detta störa min koncentration utan satte mig tillsammans med de andra 40 Stigmän, som varit lite hurtigare och tagit sig till samlingen tidigare, och lyssnade på vår ordförande då han bl a redogjorde för ansökan om EU-bidrag för ny Tärnö-karta och annonsplatser på våra kartor.

Klubbmöte

När klubbmötet var avslutat mörklades den stora salen och förberedes för bildvisning av Arne Andersson. Många otroligt vackra bilder från Sternöhalvön och andra områden kring Karlshamn visades, ofta med Hanö i bakgrunden, både i vinterskrud och i sommarfägring. Själv fick jag i alla fall inspiration att ladda kameran med diafilm och ge mig ut i naturen och likt Arne föreviga det vackra i vår natur. När vi hade tackat vår bildvisare och salen åter började fyllas med syre genom öppnade dörrar var det så äntligen dags för premiär för Pre-OL.

Arne Andersson tackades med blomma

Bigge och Jakob gick igenom förutsättningarna och reglerna för tävlingen. Det gäller alltså att vid varje "kontroll" bestämma vilken av de tre till fyra skärmarna i skogen som är placerad vid den enligt definitionen rätta positionen, det kan väl inte vara så svårt! Med ordet "Handikapporientering" i tankarna såg jag framför mig en promenad i skogen där jag snabbt skulle peka ut rätt skärm och sedan svara snabbast på tidskontrollen som skulle bli en slags utslagsfråga, tänk vad fel man kan ha… Det började väldigt bra med en lätt första kontroll och självförtroendet steg. Vid andra kontrollen blev jag dock lite ställd. Uppgiften att från en position norr om stenen bestämma vilken av de tre skärmarna (vilka satt med 30 centimeters mellanrum) som satt i västra kanten visade sig vara mig övermäktig. Jag fick av Jakob efter målgång information om att det är den del av stenen som ligger längst väster ut som gäller, inte som jag trodde den som satt i riktning väster från stenens mitt.

Det är inte alltid så lätt att avgjöra
vilken som är den rätta enligt kartan

När nio av tio kontroller var avklarade fick jag ställa mig i den kö som hade bildats framför tidskontrollen. Vid läsandet av informationsskylten framkom det att man vid denna kontroll, när tidtagningen startats, fick se en karta med inritad kontroll och tillhörande definition varefter man så snabbt som möjligt skulle bestämma sig för vilken av skärmarna som var rätt placerad. Tidtagningen stoppades när man sedan tydligt förkunnade rätt skärms bokstav till funktionären. Några lurade sig här att välja den västra skärmen, istället för den södra, då definitionen låg vriden 90 grader jämfört med nord-syd på kartan.

Tidskontrollen, där många blev lurade, bl a Olof

Vid rättningen visade det sig att banläggaren lyckats lura alla dagens tävlande med kontroll nummer fem som inte hade NÅGON skärm rätt placerad. Det fanns en speciell ruta på stämpelkortet som skulle användas om så var fallet ,vilket vi fick klar information om innan start, men vem tänkte på det när man stod där och kisade genom bokskogen och försökte bestämma vilken som satt mest rätt i sänkan. Att det sedan var fel sänka, den skall jag inte gå på igen!

Efteråt var det på sedvanligt orienterarvis bortförklaringar och långa diskussioner om kontrollplaceringar som dominerade men jag och övrig familjemedlem var tvungna att avlägsna oss för att hinna till Gulsparvsvägen innan anländande middagsgäster.

Jag blev positivt överraskad över vad Pre-OL hade att erbjuda i form av hjärngymnastik och förstår om det kommer att bli ett ökat intresse för denna gren av orientering. Jag vill därför tacka alla som varit delaktiga att vi Stigmän fick stifta bekantskap med Pre-OL och hoppas att det blir en tradition med ett klubbmästerskap.

 
Det blev grillväder till slut